Kalle redo för seriepremiär

Sådan pappa, sådan son.

Ja, nu ja.

Men det var definitivt ingen självklarhet att Kalle Jonsson, Ljusdals BK:s nyförvärv för säsongen, skulle välja bandyn som sin sport.

Man skulle annars kunna tro det eftersom han har bandylegendaren Stefan ”Lillis” Jonsson som sin pappa.

Kalle Jonsson ja. Men egentligen är han döpt till Karl – och född den 7 april 1993. Och som många ”bandybarn” så är han tidsanpassad (?) till efter bandysäsongens slut. En bandysäsong som brukade bli lång för pappa Stefan ”Lillis” Jonsson, han hade nämligen för vana att spela den sista bandymatchen för säsongen, SM-finalen. Det blev elva finaler och sex guld för hans del.

Jo, Karl Jonsson – ”men kalla mig gärna för Kalle” – har lika gärna kunnat bli Karl Dubeau.

Dubeau?

– Det var en sommar för längesen som jag, min syster Karin och mina kusiner Hanna och Elin var hos farmor och farfar i stugan i Oppli och då fick vi veta att det var nån i släkten långt bakåt i tiden som hette Dubeau. Vi tyckte namnet var häftigt och det började som en rolig grej att vi använde det som mellannamn, men det finns inte registrerat eller så för min del.

Alltså, Karl Dubeau Jonsson om du vill.

Sådan pappa sådan son var det.

Och nu är alltså sonen bandyspelare. Igen.

Man skulle ju annars kunna tro att bandystjärnan, Stefan ”Lillis”, styrde in sin son på ”sin” sport.

Men ett tag valde faktiskt Kalle bort bandyn och satsade på fotboll istället.

– Nä, pappa har aldrig försökt att påverka mig så. Visst jag är mer eller mindre uppväxt i ett omklädningsrum på Rocklunda och jag började med bandy rätt tidigt. Men också med fotboll. Vi var ett gäng grabbar födda 1993 som både spelade fotboll och bandy. Och vi var rätt bra i båda. Jag spelade pojk-VM i bandy när jag var 15 (förlust i VM-finalen) var uttagen till elitpojklägret i fotboll samma år. När vi var 16 spelade vi i VSK-fotboll final i Gothia Cup (förlust).

Och efter den finalen kom ett svårt val för Kalle Jonssons del. Det kom en inbjudan från IFK Norrköping till provträning och att börja fotbollsgymnasiet i stan. Fundering, fundering…men han  blev kvar i Västerås.

– Vi hade det rätt bra i VSK då. Vi tog SM-guld i P 18 med bandygänget (sen slutade jag med bandy), jag tränade med A-laget i fotboll, i alla fall till och från. Men så var det det här med knäna. Jag var med ett på ett sommarlandslagläger i Katrineholm med äldre grabbar och lastade på lite för mycket på stången i benböj. Jag var tidigt utvecklad och stark, men då blev det för mycket och det följde mig sedan i flera år. Jag kunde träna och spela matcher, men hade ont. Jag fick stipendium (fotboll) på ett college i Chicago och skulle vara  där i tre år. Jag var där i fyra månader, då var det kört med fotbollen på grund av knäna och då var det inte skoj längre. När jag kom hem väntade flera operationer och rehab.

På lördag vankas det seriepremiär för Ljusdals BK i nya Bandyallsvenskan. Gustavsberg är motståndare hemma på Idrottsparken – det vill säga det Gustavsberg som LBK mött två gånger de senaste veckorna. Vinst båda gångerna.

– Det kan vara lite lurigt, det får definitivt inte bli tal om underskattning, säger LBK-liberon.

Är LBK en lågoddsare inför den premiären så är Kalle Jonsson, 23 år, som LBK-libero en, ja, om inte högoddsare så i alla fall en liten överraskning. Överraskning inte nu kanske, men definitivt för bara några två månader sedan.

– Jag förstår ju om LBK (läs: klubbchefen Ola Bengtsson) var lite skeptisk när jag hörde av mig i våras. Jag hade spelat libero en säsong i Örebro, trivdes bra i gänget, men hade inget jobb och längtade hem till Västerås. Då pratade jag med Västanfors inför säsongen efter. Det skulle funka att bo i Västerås och spela i Västanfors (Fagersta), men det blev inte bra, jag kan inte svara på varför. Jag fick inte spela och hörde på nytt av mig till Örebro, det var vid juletid. och dom lånade mig från Västanfors resten av säsongen, men det blev inte mycket spel där heller. Det var svårt att slå sin in så där mitt i säsongen. Det betydde att jag till nästa säsong kollade med Rättvik och dom ville ha mig. Jag flyttade dit, trivdes jättebra. Jag hade fått spela libero hela försäsongen, men så fick tränaren sparken precis innan serien och jag blev bänkad de 5-6 första seriematcherna. Sen spelade jag högerback resten av seriematcherna. Det blev en jobbig säsong för alla i laget och vi åkte ur serien och eftersom jag hade köpt en lägenhet i Västerås som precis skulle bli klar så blev det flytt hemåt, berättar Kalle.

Och så började letandet efter ny klubb igen. Tillberga fick en förfrågan, men där blev det inget.  ­- Jag ville ju spela  bandy och i Ljusdal nappade man. Jag pratade med Ola Bengtsson och sa som det var att jag hade en otrolig vilja att bli bra och att jag hade anknytning till Ljusdal och så.

Svaret: kom upp och kör, men känn ingen press att du måste lyckas första året, men att det finns utrymme att växa som bandyspelare här.

Och när LBK går till premiär på lördag så är det Kalle Jonsson som spelar libero.

– Det var svårt i början, men vi var ju nya alla tre längst bak i våra positioner, jag känner att jag tagit steg redan nu. Jag har mycket att lära och jag ska nog ta och fråga pappa om lite råd. Han var ju en rätt bra libero, har jag hört.

Text och foto: Leif Sundell