En ”oerhört idrottsintresserad” Huvudpartner

Oerhört idrottsintresserad.
Han sätter rubriken själv, Ljusdals Postens och Hela Hälsinglands försäljningschef, Michael Roos.
Och inte så konstigt då att Ljusdals Posten är en av Ljusdals BK:s huvudpartners.
– Vi är bra för dom och dom för oss, säger Michael.

Michael Roos och Ljusdals Posten. Från och med nu blir det Micke och LjP. Det vill säga så som de två mestadels kallas i folkmun.

Och för att vända tillbaka till rubriken ”Oerhört idrottsintresserad” så kommer den här lilla berättelsen att vittna om det.

De allra flesta i idrottshälsingland, i alla fall de över fyrtio-femtio, förknippar Micke Roos med fotboll. Hur han  en gång började i Söderhamns IF i div 5 och fick tidigt begå sin debut i A-laget.

– Det var i ett derby mot Sandarne, vi vann med 5-1, men det började med att jag förorsakade en straff. Vi vann serien det året, gick upp i fyran och sedan blev det också division 3.

Sen blev det Hudiksvalls ABK i en säsong innan han återvände hem till SIF och när knät kraschade på våren 1988 – den 12 maj förresten – blev det tack och farväl till tävlingsfotbollen som bedrevs innanför de vita linjerna. Själv tog Micke plats som tränare.

– Jag ville ju hålla på med fotboll, så var det ju. Det var många klubbar som hörde av sig och dom trodde väl att jag var en bra tränare i och med att jag var en  hyfsad spelare. Det blev några middagar på restaurang, men inget som direkt lockade. Men när Rune Olsson i Enånger hörde av sig och ville bjuda på mat så var det  annat. Han bjöd på makaronipudding hemma i köket och till Enånger kände jag mig verkligen välkommen. Jag blev kvar i klubben  i tre år och det största vi gjorde tillsammans var att vi vann DM-finalen mot Lars Lagerbäcks Hudiksvalls ABK med 4-1.

Sen blev det tränarutbildningar och fortsatt tränarverksamhet i moderklubben Söderhamns IF i två säsonger – lyssna förresten på delar av laguppställningen som vann fyran och var tvåa i trean året efter, Jan Ekholm, Stefan Ek, Petter Hansson, Christian  Lundström, Tomas Hedlund. Inte att undra på att det gick bra.

Sen blev det tränarjobb i Ilsbo och Harmånger också. I Ilsbo förresten både i A-laget och pojklaget. Ungdomstränare var han också i Bergsjö och Hudiksvalls ABK dit han följde sina två fotbollsspelande grabbar. Fotbollen har han definitivt inte släppt, ser allt från ungdomsfotboll, halvdålig seniorfotboll som också har sin tjusning, till toppmatcher både på tv och live. Och frun Lena finns också med. Som till El Classico (Barcelona-Real Madrid) häromåret

Men det man kanske inte visste om Micke Roos var att han ägnat sig åt en massa andra idrotter också. Han hade spelat handboll (Ala IF) i bara tre månader när som 15-åring blev uttagen till ett förberedande landslagsläger i Boden. Det stannade där.

Han har spelat bandy i Stugsunds IK (”bara för att ha något att göra på vintern”) och att han som barn följde med pappa Tord land och rike runt och kollade på Söderhamns bandystolthet Brobergs IF. Till Idrottsparken i Ljusdal för att ta ett av många exempel. Försök förresten sätta Micke på det hala när det gäller Brobergs laguppställningar på slutet av 70-talet. Det går inte, han kan allt.

Till Idrottsparken i Ljusdal har han kommit tillbaka sedan också. Först som publik under många dag och nattcuper – och alltså som huvudpartner, sponsor om du så vill, till Ljusdals BK.

– Ljusdals Posten verkar i Ljusdal, LBK verkar i Ljusdal och LBK är ett välkänt varumärke och precis som oss en viktig del av samhället. Det är roligt med LBK:s helhetstänk. Seniorlaget i all ära. men den ungdomssatsning med visioner som nu görs tilltalar oss, säger Michael (”Micke”) Roos.

 

Leif Sundell