Tack för allt – Misha Svechnikov

Det har blivit dags att lyfta på hatten och tacka en av de största i LBK:s historia – Misha Svechnikov, som efter säsongen 25/26 inte fortsätter som huvudtränare för herrlaget.

Ljusdals BK och Misha Svechnikov har i samförstånd kommit överens om att inte förlänga kontraktet som nu går ut efter den gångna säsongen.

Det finns en känsla av att allt redan är sagt och skrivet om bolltrollaren från Karpinsk, som efter säsongen 2019/20 för första gången lade skridskorna på hyllan – efter totalt 12 säsonger i den gulgröna tröjan.

Resan i Ljusdals BK tog sin början säsongen 1994/95, när han som 21-åring anslöt från Dynamo Moskva. Det som då var ett nytt kapitel i karriären skulle visa sig bli något mycket större. Ljusdal blev inte bara en klubbadress, utan ett hem. Här blev han kvar till 2002, innan karriären tog honom tillbaka till Ryssland med spel i Vodnik och Dynamo Moskva – med ett undantag för säsongen 2010/11, då han representerade Sandvikens AIK. Inför 2016/2017 var Svechnikov tillbaka i gulgrönt och spelade fram till och med 2019/2020.

När spelarkarriären nådde sitt slut väntade ett nytt äventyr som huvudtränare i den ryska storklubben SKA Neftyanik säsongen 2020/21. Men här skedde saker i vår värld som inte ens den bästa bandyspelaren genom tiderna kunde påverka. Det rådde kaos bakom kulisserna i den ryska klubben samtidigt som en global pandemi hägrade, vilket förde honom tillbaka till Ljusdal igen.

Väl hemma blev det en sista säsong på isen och efter den (säsongen 2020/21) satte Svechnikov punkt för sin spelarkarriär, den här gången för gott, efter 13 gulgröna säsonger.

I samband med att Svechnikov kom tillbaka till Ljusdal 2016 påbörjade han en tränarutbildning, och direkt efter karriärens slut presenterades han som ny huvudtränare för LBK:s A-lag inför säsongen 2021/22, då tillsammans med Björn ”Böna” Eriksson.

Som tränare för de gulgröna har Misha tagit laget till Elitserien via ett dramatiskt kvalspel under våren 2024. Exakt ett år efter det avancemanget åkte man ur högsta serien och nu i vintras slutade man 6:a i Bandyallsvenskan, endast en poäng från kvalspel.

Men nu är det dags att sätta punkt för kapitlet som huvudtränare i LBK.

– Beslut av den här typen växer inte fram över en kopp kaffe. För min del har det varit en längre process med många överväganden, som också mynnade ut i några samtal med sportgruppen där jag kunde vara öppen och ärlig kring mina tankar. Så beslutet känns bra nu, även om det finns ett visst vemod. Jag lämnar trots allt ett sammanhang med många fina människor och skickliga bandyspelare, berättar Misha.

När Svechnikov blickar tillbaka på åren vid sidan av planen är det inte enskilda resultat som står i centrum – utan människorna och resan tillsammans.

– Med lite större penseldrag handlar det om hur vi tillsammans har hanterat både glädje och sorg i gruppen – inte minst sådant som skett utanför bandyplanen. Att få följa spelarnas utveckling, både som individer och som lagkamrater. Vänskapen som vuxit fram, intensiva och spännande matcher med olika utgångar, och hur vi tagit oss igenom tuffare perioder – det är nog det som spontant kommer upp när jag ser tillbaka.

Relationen till klubben och platsen har vuxit sig stark över tid – från att ha kommit som ung spelare från Ryssland till att bli en självklar del av föreningens själ.

– Jag beskrev det en gång och jag tycker att Ljusdal är värd framgångar, att våra supportrar är värda fina stunder på IP. Jag beundrar alla ungdomsledare som jag har sett på IP var och varannan dag som gör ett hästjobb, så föreningen har en stor plats i mitt hjärta såklart.

Övergången från spelare till tränare blev ett nytt kapitel – och ett som gav nya perspektiv.

– Att vara spelare är den enkla uppgiften i sammanhanget jämfört med att vara tränare. Det var ju mitt första riktiga tränaruppdrag på klubblagsnivå, så om jag inte har lärt mig något då har jag missat allt möjligt. Skämt åsido – erfarenhet, att analysera, att förstå hur spelarna fungerar och tänker, mm..

Åren som tränare har rymt både toppar och tuffa prövningar – inte minst under de senaste säsongerna, med spel i Elitserien och efterföljande degradering.

– Jag börjar från början – säsongen i Elitserien blev tuff. Inför den pratade vi om att vi som grupp verkligen skulle testas – och så blev det också. Det är en sak att prata om utmaningar, en annan att faktiskt stå mitt i en säsong med många förluster. Det är här erfarenheten blir avgörande, liksom förmågan att kunna se det positiva i analysen trots motgångar. Jag tror att jag har nämnt det tidigare: efter ett avancemang hade det varit perfekt att kliva av – lämna som “hjälte” när allt känns harmoniskt. I stället tog vi den utmaningen. Vi gick in i elitserien med i stort sett samma grupp som tog oss dit, för att testa oss själva, identifiera vad vi behövde utveckla och fortsätta bygga långsiktigt. Den gångna säsongen blev återigen krävande, med en svajig start och justeringar i truppen – en ny process att ta sig igenom. Personligen kände jag aldrig någon direkt press. Snarare har min drivkraft varit övertygelsen om att spelarna förtjänar framgång, med tanke på deras kapacitet, lojalitet, arbetsvilja och tålamod.

En stor del av spelartruppen har följt honom genom flera roller – från lagkamrat till lärare på bandygymnasiet och till sist huvudtränare. Och just spelarna har varit kärnan i allt.

– Det är de som har varit min inspirationskälla hela vägen. De har betytt allt.

Vad som väntar härnäst är ännu inte helt klart.

– Min framtid vet bara gud om. Det jag vet är att jag fortsätter att jobba på Slotte, pluggar, lägger tid på egen träning och tennis, hinner helt plötsligt med någon middag tillsammans med Carina och resten av familjen.

Till sist skickar han med en hälsning till alla som följt honom genom åren i gulgrönt.

– Underskatta inte er betydelse för killarna. De älskar när ni är på IP och stöttar dem. Tack för alla dessa år! På återseende…kanske

Från Ljusdals BK:s sida finns en stor respekt för den process som lett fram till beslutet.

– Sportgruppen har haft en nära och öppen dialog med Misha under en längre tid, där han varit tydlig med sina tankar kring framtiden. Vi har haft stor respekt för den process han gått igenom och känner oss trygga i det beslut som nu har fattats, säger Oscar Jonsson, sportgruppen.

Oscar lyfter också fram den betydelse han haft för föreningen, både på och utanför isen.

– Misha är inte bara en uppskattad ledare i vår förening, utan också en av bandyvärldens största. Hans engagemang, passion och kunnande har satt avtryck hos oss alla – både på och utanför isen.

– Misha har under sin tid i föreningen bidragit med professionalism och ett genuint ledarskap som har betytt mycket för både spelare och organisationen i stort. Vi är tacksamma för det arbete han har lagt ner och de avtryck han lämnar efter sig.

Samtidigt lämnas dörren öppen för framtiden.

– Vi hoppas och tror att detta inte är ett definitivt avsked, utan att vi framöver kan hitta former för att fortsatt ha kvar Misha i föreningen. Hans stora kunnande och erfarenhet är något vi värdesätter högt.