Seger borta mot UNIK
Bollen är rund, det går fort i bandy, två poäng är bättre än inga poäng. Ja klyschorna kan radas upp efter andra omgången i Superallsvenskan.
Vi gästade ett hungrigt, ungt och smart spelande UNIK i Relitahallen under fredagskvällen. Och om orden klingar smickrande om UNIK så är dem inte detsamma om oss (LBK).
Stressat, bolltapp, spretiga och svåra beslut beskriver vår insats ikväll, inte minst i första halvlek.
UNIK tar rättvist ledningen två gånger om (1-0, 2-1) och spelet hackar frenetiskt för oss. Det ska inte blandas ihop med att viljan inte fanns där för oss, men tålamodet saknas i uppspelen och defensiven, samtidigt som UNIK spelar smart. De röda backade hem, tajtade straffområdet och kontrade kvickt mot ett utspritt LBK.
I halvlek är det enkelt att konstatera faktum, ”det här är inte bra grabbar!” Även om känslorna är påtagliga i omklädningsrummet så manas det till lugn och istället metodiskt hitta vår väg in i matchen.
Vilket vi även tar med oss ut på isen i andra, dock viktigt att poängtera att spelet fortfarande är långt från vackert. Men vi får till längre anfall och just mer metodiskt för att hitta vägar genom UNIK välparkerade buss. Vi får in en kvittering och hittar ett mer lugn med bollen, dock tar UNIK återigen ledningen på en långt slagen hörna som kliniskt avslutas med ett slagskott upp i Jonas Svenssons vänstra kryss. Otagbart för en två pannkakor hög bandymålvakt (icke att förringa avslutet eller Jonas kompetens som bandymålvakt).
Vi jobbar frenetiskt med att skapa hörnor och får till en högerhörna i 70:e minuten. Kapten Sundin bad inte om ursäkt och smällde bollen stenhårt upp i bortre krysset, 3-3 och vi är med i matchen igen.
Sedan följer en forcering från vår sida, UNIK fortsatt täta och tar vara på lösa bollar och kontrar frenetiskt, att det inte är jobbigt att spela back är en lögn som jag kan dementera här och nu.
UNIK kontrar på och får in bollen efter en situation när Svensson blir påkörd av en rödklädd när han ska fånga bollen luften, han tappar bollen och en rödklädd kan svepa in bollen i mål. Vild glädje sprider sig hos hemmalaget, utan att uppmärksamma linjedomaren som viftar för interference, inget mål alltså, glädjen förvandlas snabbt till förtvivlan och ilska mot domarteamet. Dock förgäves.
Spelet blåses igång igen och vi har fått en sista chans att ta med oss två poäng hem till Hälsingland. Olle Sundin betar av minst ett par mil den här matchen och går på sparlågan sista minuterna, men som han förvaltar dom. I den 85:e minuten får Sundin bollen på högerkanten, tar sig in på offensiv planhalva, stretar sig in centralt, hakas upp men fortsätter streta sig igenom UNIKS fortsatt täta försvarsspel, han driver ut på vänsterkanten, strax utanför straffområdet så skjuter han in bollen, ja lite på chans får jag lov att säga, in i boxen. Och vem står där, om inte den förrymda patienten med griller i huvudet, Jonas Pettersson. Pettersson styr först Sundins inspel i stolpen och är sen snabb i tanken och slår in sin egna retur för 3-4 och vi tar ledningen. UNIK försöker forcera mot slutet men vi håller tätt och vinner till slut matchen med udda målet!
Vi kan konstatera att vi inte bjuder på en vacker bandy den här kvällen. Men bollen är rund, det går fort i bandy, två poäng är ALLTID två poäng.
Sista biten ska det stå ”och två poäng är alltid två poäng.”
/#2 Mattias Blom