Misha: ”-Jag vill hjälpa de unga!”
När Mikhail ”Misha” Svechnikov var 14 år debuterade han i Sputnik Karpinsk A-lag i bandy.
Hans stora idol då var legendaren Vladimir Plavunov, en spelare som han senare fick spela med i Dynamo Moskva.
Nu är det många som har just Misha som sin stora förebild, till exempel flera av de unga spelarna som är på väg in i Ljusdals BK:s A-lag,
– Det är de unga som ger mig motivation att fortsätta, jag vill lära dem så mycket jag bara kan, säger Misha, 45 år i höst.
Hört det förr?
Ålder är bara en siffra.
Som för Misha Svechnikov – den evigt unge syns det som och som fortfarande brinner för bandyn och LBK.
– Han har drivet och blicken och vet vad han ska göra när han kommer till träningarna, då är det hundra procent fokus, en riktig förebild för våra unga spelare, säger Andreas Heeger, LBK:s nye tränare.
Reportaget tar sin början i trappan upp till speakerhytten på Ljusdals skidstadion. Där berättar Misha om en dag när hans far och mor var på besök i Ljusdal för en tid sedan. Pappa Oleg som ägnat hela sitt liv åt bandyn och fotbollen hemma i Karpinsk.
– Jag satt och tittade på honom och han såg så lycklig ut och då började jag tänka, varför ska inte jag kunna göra det, varför ska jag försöka mig på en ny karriär. Jag fick ett bra jobb på rekryteringsbolaget Clockwork när jag flyttade hem till LBK igen, lärde mig mycket och trivdes bra, men…nä det är bandy jag kan bäst och det ska jag hålla på med, säger Misha som idag har en halvtidstjänst på bandygymnasiet (Slottegymnasiet) och som i höst ska tillträda en halvtidstjänst som mentor till två klasser. Och så ska han spela bandy i LBK förstås.
När det gäller bandyn så kan Misha se tillbaka på en meritlista utöver det vanliga. Massor av mästerskapsguld, både på nationell och landslagsnivå. Och där han utsetts till världens bäste bandyspelare vid ett flertal tillfällen. Dessutom kan han se tillbaka på en stökig gångna säsong. Operationen av den meniskskada som han gjorde under hösten visade sig ta nästan hela säsongen att få ordning på och både Misha själv och LBK led av det.
– Jag började fundera om det skulle sluta på det här viset, jag fick lite konstiga tankar när det aldrig ville bli bra, då hade vi provat det som går att prova kändes det som. Det blev ny operation och då dröjde det inte länge innan jag var i spel. Det blev bara åtta seriematcher under säsongen och det tappet fixade inte LBK. Seriefavoriten blev ”bara” fyra, men bara en poäng från kvalspel till slut.
– Dom borde ha klarat av det utan mig, men det blev några onödiga poängtapp på vägen. Det är gjort nu och inget att orda mer om.
Reportaget fortsatte sedan när de övriga LBK-spelarna anslutit och gänget dragit iväg till en av de tuffa backarna efter elljusspåret. Träningen började med så kallad backintervall av olika längd och att det var en revanschsugen Micha Svechnikov i spåret gick det inte att ta miste på.
– Jag har ju sagt så här att jag tar en säsong i taget nu, vill känna efter hur kroppen känns helt enkelt. Jag kan säga att den nu känns väldigt bra, att statusen överhuvudtaget är bra. Och att jag vill vara med för att hjälpa de unga spelarna i LBK på vägen. Flera av dem är redo att kliva in i A-laget till hundra procent redan nu, men behöver lite hjälp både här och där, på träningar, i omklädningsrummet och under matcher. Unga spelare av idag drillas vad gäller taktik och defensiv, jag vill lära dom litet av den bandy jag kan, lite artisteri, sånt som folk på läktaren tycker om att titta på. Jag hade litet av den här rollen i Dynamo (Moskva) också sista säsongen när många etablera lämnade laget och Dynamo satsade ungt. Det var en härlig säsong och en säsong där jag hade väldigt roligt på planen.
Du har genomgått landets högsta tränarutbildning. Funderingar på det?
– Att jag någon gång vill träna ett eget lag. Var det blir kan jag inte säga idag, jag tvivlar på Ryssland, i alla fall som det känns nu, men man vet aldrig hur framtiden kommer att se ut. Men nu är et fullt fokus på bandygymnasiet, mentorskapet och att spela i LBK.
Text och foto: Leif Sundell
