Örjan Modin = Svensk Bandys Hall of Fame nr 54

Örjan Modin – ikonen från Ljusdal

Han var med och ledde Ljusdals BK under klubbens storhetstid – och där glimmar det där enda SM-guldet från 1975 fortfarande lite extra. Örjan Modin tar nu plats i bandyns Hall of Fame.

– Vad som sticker ut? Ja, det är ju vinsterna i SM-finalerna – men också slutspelen med Ljusdal de sista åren, säger Modin om sin karriär.

Det där sista illustrerar lite extra vad Modin betytt för sitt Ljusdals BK, där han var lagkapten, pådrivare och sammanhållande kraft under flera generationer av laguppställningar. Så vi börjar där. I slutet av en lång, framgångsrik och stark karriär.

– Vi kom ju tillbaka efter några tuffa år och var bra där på 80-talet, men hade oturen att stöta på Boltic där i kvartsfinalerna – och de var ju hopplöst bra. Men att vi kom så långt visade ju att Ljusdal hela tiden kunde få fram, nya unga duktiga spelare. Det var en styrka i klubben, säger Örjan Modin.

1984 tyckte till slut Örjan Modin själv att det var dags att sluta spela bandy, vid 41 års ålder. Detta efter att ha spelat bandy på elitnivå sedan debuten i Ljusdals BK vintern 1960 och oerhört starkt blivit förknippad med de gulgröna färgerna och med orten. Men, faktiskt: Ljusdalsikonen är född i Bollnäs – och började egentligen spela bandy på allvar på Ön i Edsbyn.

– Då stod jag faktiskt i mål. Utespelare blev jag sedan när vi flyttade till Ljusdal när jag var 13 år, säger Örjan Modin.

Och det tog inte lång tid förrän bolltalangen Modin fanns på isen i Ljusdals allsvenska lag. Han var 16 år när debuten skedde vintern 1960 – och det var inledningen på en virvlande framfart på bandyisar, ja inte bara där förresten.

Jobb och bandy i härlig förening

Det var faktiskt yrkeslivet och fotbollen som förde honom till Örebro där han var med och vann SM-guld med Örebro SK 1967. Faktiskt ÖSK:s senaste SM-guld.

– Jag jobbade som polis i Gävle något år och spelade fotboll i polisens division 6-klubb, men Gefle IF fick nys om mig – så jag började där, för att sedan vara med om att kvala till allsvenskan 1965. Vi mötte Örebro i en vänskapsmatch och jag gjorde mål och då fanns intresse från ÖSK.

Det blev dock inte något allsvenskt fotbollsspel, utan i stället fick Örjan Modin jobb som fritidskonsulent där han efterträdde Orvar Bergmark när denne blev förbundskapten – och tränarsyssla i IFK Örebro i fotbollsfyran.

Och – det här: Spel i Örebro SK i bandyallsvenskan – som alltså slutade med en guldsäsong när Örjan var med och vann SM-finalen mot Göta med 3–1 där våren 1967.Sedan vände han hem till Ljusdal igen, och det var en guldklimp som Ljusdals BK fick hem.

– Jag blev spelande tränare och det var jag i elva år, ända tills Thomas Fors tog över och sedan fortsatte jag alltså som spelare, säger Modin.

Elva framgångsrika år ska vi snabbt placera in. För Ljusdals BK var nere i division 2 och vände när Modin återvände. Men sedan satte allting fart. Modin styrde sitt LBK på isen och hade parallellt en plats i landslaget. Tre VM blev det. Han missade 1969 på grund av skada och efter 1973 valde han att tacka nej till landslaget i fortsättningen.

– Det fick räcka med att vara spelande tränare i Ljusdal och att ha småbarn hemma.

Dessutom var Ljusdal då på toppen. 1970 nådde man SM-finalen för första gången, men det blev förlust med 2–6 mot Katrineholm. Två år senare blev det en ny SM-final, men återigen var Katrineholm för starkt.

– Vi var bra där hela tiden och var nära någon mer final, säger Modin.

Sedan kom 1975.

Efterlängtat finalspel

– Det är ju ett fantastiskt minne, att få vara med och vinna en SM-final, säger Modin om det där SM-guldet som togs mot Villa Lidköping efter 8–4.

Modin fick höja SM-bucklan på Söderstadion inför 17 671 åskådare på Söderstadion.

– Vi hade ett riktigt bra lag den gången. Vilket gjorde att andra klubbar snabbt högg och från laget försvann till andra klubbar femmålsskytten Stefan Johansson, Torbjörn Ek, Bengt Eriksson och målvakten Lars-Göran Persson bland annat.

Ljusdals BK och Örjan Modin fick börja om. Vilket man alltså gjorde, med okuvlig vilja och ambition – vilket visade sig med återkomsten på hög nivå under början av 80-talet.

– Det är därför som det är ett starkt minne, förutom SM-gulden. Hur vi lyckades bygga upp ett nytt lag.

Under Örjan Modins tid så hade inte bara Ljusdals BK sina finaste stunder i svensk bandy – utan såg också till att utveckla den internationella bandyn med World cup.

– Jag var med och spelade den första cupen 1974 tills jag slutade och det var en otrolig känsla att få åka in på isen i den så kallade nattmatcherna. Vi vann aldrig cupen, men vi var väldigt nära några gånger. Vi orkade aldrig riktigt ända fram, vi spelade flera finaler, i och med att vi spelade den där nattmatchen varje år. Vi brukar skylla på att vi inte fick vinna för Björn Swartswe.

Nu tar alltså Örjan Modin plats i svensk bandys Hall of Fame som nr 54.

– Det är verkligen hedrande, jag blir oerhört glad och stolt. Det känns fint att bli uppmärksammad och ihågkommen på det här sättet, säger han.

Text: Lars Östling