Annica Larsson – en gulgrön vardagshjälte i entrén

LBK:s ordförande Stefan Nilsson samtalar med LBK:s vardagshjälte Annica Larsson, som sitter i entrén och välkomnar bandyvänner till Ljusdals IP under LBK:s hemmamatcher. Utan alla dessa fantastiska ideella insatser av folk som bryr sig om Ljusdals framtid skulle LBK inte finnas.

 

Hur länge har du varit LBK-volontär och hur kom det sig att du blev volontär?

“Jag fick frågan att hjälpa till i entrén då det fattades folk till cupen 1997,“ förklarar Annica sin första insats. Senare kom hon tillbaka som en regelbunden volontär hos LBK. “Det har nu blivit ca 10 eller 11 år.”

 

Vad är det bästa med att vara en del av den gulgröna LBK-familjen?

“Man känner sig så välkommen i denna klubb. Alla är så snälla och tacksamma.”

 

Största LBK-minnet?

“Det var när hela min familj åkte ner för att titta på SM-finalen 1975. Det var en upplevelse jag aldrig glömmer! Jag kommer från en riktig bandyfamilj och släkt, så bandyn har stått mig varmt om hjärtat.”

 

Hur viktigt tycker du att LBK är för och i samhället Ljusdal?

“Väldigt viktigt! Jag kan inte tänka mig att vara utan den. Vi behöver ha bandyn kvar här uppe. Utan den dör hela Ljusdal. Det är viktigt att vi får ha ExTe Cupen kvar.”

 

I en tidigare intervju sa sargvakten och rockmusikern Stefan Larsson att “bandy är alltid rock’n’roll”. Dansband verkar vara mer din grej. Hur ser du på LBK – är det en dans på rosor när Jonas Pettersson dansar runt på isen och snurrar upp motståndarna?

“Både LBK och dansband ligger mig varmt om hjärtat. Alltid kul att se Jonas ‘Bulan’ Pettersson på isen. Jag hoppas verkligen att han stannar kvar i LBK!”