#Bandymorsor – Anneli Blomqvist och Anna Swartswe

Bakom varje duktig bandyspelare står, just det, en mamma! När Ljusdals P18-grabbar skrinnar ut på Studenternas på fredag så får vi inom Ljusdals Bandyklubb rikta ett stort tack till alla de morsor som har stöttat och ibland tröstat våra hjältar genom åren. Utan er så hade vi inte haft ett lag i SM-final, tack alla LBK-mammor!

Som av en händelse har vi lyckats få en kort pratstund med några av dessa bandymorsor vars söner finns på isen i Uppsala på fredag. Inom klubben är vi naturligtvis nyfikna på hur de känner sig inför finalen och… om de eventuellt kan avslöja några spännande detaljer om sönernas första kontakt med bandy. Vi har fått fyra spännande intervjuer och publicerar dessa i två inlägg. Varsågoda, här är resultatet:

Anneli Blomqvist, mamma till Tobias:

Du ska ju själv stå på läktaren på fredag i Uppsala, är det nervöst?

Ja, men jag tror faktiskt de tar Edsbyn den här gången. Ljusdal har ju ett jättebra lag och det är på tiden att vi slår Byn!

Hästar är ju en stor del av ditt eget liv, du försökte möjligtvis inte påverka Tobias att bli ryttare istället?

Jodå, han fick ju umgås med Red Hot Chili Pepper när han var liten.

Ehh.. va? Du lät ett skandalomsusat rockband vara barnvakt till Tobias?

Nej! Vi har en shetlandsponny som kallas ”Putte” men som i själva verket heter Red Hot Chili Pepper!

Första gången som Tobias stod på is var faktiskt i hästhagen i Gunnarsbo tillsammans med Red Hot Chili Pepper och de två andra kusarna Sammy och Lodette. En del av hästhagen hade nämligen frusit till is och då var det ju lämpligt att Tobias fick ta sina allra första skridskoskär just där!

Kan vi förvänta oss att även Red Hot Chili Pepper kommer till Studenternas för att supporta Tobias på fredag?

Nja, även fast det är mycket snö just nu så är nog gräset ändå grönare hemma i Gunnarsbo. Putte får stanna hemma!

Anna Swartswe, mamma till Erik och Elias:

Hur känns det inför fredagen Anna, är du kolugn..?

På fredag blir det nervöst som vanligt. Är illamående och skakig i 90 minuter. Fånigt kanske för jag vet ju att jag inte kan påverka matchens utgång från läktaren. Sedan är det en rädsla innan match att inte hela laget ska kunna stå på isen p.g.a. sjukdom.

Du var ju själv duktig friidrottare när du var yngre och var som fjortonåring den tjej som hoppade allra högst i Sverige med 1.67. Du försökte aldrig påverka barnen att bli sprinters eller höjdhoppare istället? Finnkampen är ju nästan lika stort som Dex-Cupen!

Haha! Nej, friidrotten har aldrig varit ett alternativ i denna familj. Bandy o fotboll från start. Men de är mycket medvetna (har jag berättat flera gånger för dem) om att jag hoppade högst i Sverige som 14 åring!

Du är gift med Fredrik som är tränare i P18-laget och har söner som har spelat i flera olika lag. Har du koll på hur många timmar du har stått på läktaren denna säsong?

På Ljusdals IP har man naturligtvis spenderat många timmar, främst matcher med det P18-lag där både Erik o Elias spelar, men även P-16 förstås. I år blev det fler A-lags matcher också. Men ju äldre man har blivit desto färre bortamatcher har jag varit på. Det har ju trots allt ändå alltid varit en förälder med på dessa matcher (Fredrik).