Mikhail Svechnikov tillbaka i Ljusdals BK

En emotsedd presskonferens.
Den där Ljusdals BK äntligen kunde presentera Misha Svechnikov som nyförvärv.
Misha Svechnikov, bandystjärnan som lämnade LBK inför säsongen 2002/03 för spel i Vodnik har i stort sett varje säsong allt sedan dess omgetts av rykten att han skulle vända hem till LBK.
Nu är det inte bara rykten.
– Nä, nu stannar jag hemma och spelar i LBK igen, säger Misha som presenterades i samband med en presskonferens hos huvudsponsorn ExTe på fredagsförmiddagen.
Tröjan med nummer 6 på kan plockas fram ur gömmorna igen.

Som bandy-Ljusdal har längtat. Längtat till att en av bandyvärldens bästa spelare, Misha Svechnikov, skulle komma hem till Ljusdals BK igen.

Misha kom ju som 20-åring till Ljusdal och LBK inför säsongen 1994/95, men vände hem till Ryssland igen efter åtta säsonger, det var på hösten 2002. Hemmet skulle han dock ha i Ljusdal där familjen stannade kvar. Sambon Carina och dottern Julia. Och sedan också yngsta dottern Lea.
– Jag trivdes jättebra i Ljusdal från första stund, jag blev landslagsman, men så började laget att svikta, vi fick kvala för att hålla oss kvar i högsta serien, jag jobbade en del på bandygymnasiet och åt LBK vad gäller sponsring, och kände att bandyn var på väg att bli nummer två. I samma veva hade bandyn fått ett litet uppsving i Ryssland och jag nappade så småningom på ett bud från Vodnik och blev kvar där i tre säsonger innan laget flyttades till Moskva och Dynamo, min gamla, jag säger moderklubb, trots att jag började med bandy hemma i Karpinsk (Sputnik). Nu är det äventyret slut efter 14 år, säger Misha.

Av de 14 åren så kom Misha hem till Sverige under en säsong. Det var säsongen 2010/11 som han representerade Sandvikens AIK/BK.

– Men det var en jobbig säsong, ingen dans på rosor precis. Jag hade i och för sig en övernattningslägenhet i Sandviken, men jag ville vara hemma med familjen och det blev väldigt mycket åkning fram och tillbaka. Men det var skoj när man väl kom till hallen för att träffa laget och att vinna ett SM-guld med Saik. Jag hade egentligen ett tvåårskontrakt med Saik, men fick bryta det efter första året – och så blev det Dynamo igen, säger Misha.

Men nu har Misha lämnat Dynamo Moskva och Ryssland för gott. Och med sig hem i bandytrunken har han en diger meritlista. Sex VM-guld, tio ryska guld (tre med Vodnik, sju med Dynamo Moskva) fem World Cup-segrar, sex Europacupguld, ett SM-guld och en massa ryska cupguld. Dessutom har han utsetts till ryska ligan bästa spelare flera gånger. Att han varit världens bäste finns inte som utmärkelse annars har han varit given där också. Så sent som den gångna säsongen fanns han med som en av de 22 bästa spelarna i ryska ligan.

Jämför dig själv i dag och för så där fem-tio år sedan?
– Jag har blivit äldre okej, (fyller 43 i höst, reds anm)  men säg så här, jag har samma krav på mig själv som jag alltid haft. Det är upp till mig att leva upp till de krav som LBK och deras supportrar har på mig. Sen måste man komma ihåg att jag spelat med världsspelare i Dynamo och då är det lätt att bli bra själv också. Vi hade det lite knapert med spelare i Dynamo den gångna säsongen och det förde med sig att jag spelade mer än jag nånsin gjort. Och det har gått bra (trea i assistligan).

Din roll i LBK?
– Jag är spelare i första hand. Sen ska bidra med lite tips och sånt, men jag kommer inte att ha någon roll gentemot spelarna i omklädningsrummet eller så.

Kontraktet är på ett år?
– Ja, det är det. Det finns liksom ingen anledning att skriva längre. Framtiden får utvisa om det blir en förlängning eller inte.

Och numret på tröjan?
– Det blir 6. Förra gången jag kom till LBK så ville jag ha 9, men den var upptagen av Jon-Anders Åhs så då blev det 6 istället. I Dynamo har jag haft 66.

Apropå 6:an på tröjan, så blev ju den 9 på fotografen Stig Anderssons klassiska bild från Jernvallen när du fick en körare av Daniel ”Zeke” Eriksson och var helt upp och ner i luften innan du tog…is.
– Ja, så var det. Efter den ”krocken” så har jag och ”Zeke” blivit bästa vänner. Vi spelade också ihop i Vodnik och tog SM-guld tillsammans med i Saik.

Numer är du inte bara bandyspelare, du ska jobba också?
– Åt ett företag som heter clockwork och är en sponsor till LBK. Det är ett rekryteringsföretag som öppnat ett kontor i Ljusdal. Spännande, riktigt spännande. Jag vet inte vad titeln är, men dom kallar mig konsultchef. Lite väl, tycker jag, men…

Hur känns det att vara hemma igen?
– Skönt. Bo hemma med familjen, ha två minuter till IP och att ha avslutat tiden i Ryssland och Dynamo Moskva där läget inte är så bra för tillfället. Jag var faktiskt på väg hem redan i december, men i allra sista minuten ändrade jag mig och stannade säsongen ut. Jag har varit klar för LBK några gånger under åren, som i december, men vänt i sista minuten. Jag är glad över att jag inte bränt alla broar i Ljusdal tack vare det.

Och vad vet du om LBK?
– Jag känner några, men långt ifrån alla och dom  känner i och för sig inte mig heller. På måndag är det upptakt och då får jag träffa alla.

Det har ju gått en massa rykten om att du skulle flytta hem till Sverige den här våren. Har du haft förfrågan från några andra klubbar?
– Ja, det har jag, men det blev nej tack från min sida innan samtalet fortsatte. Jag ville hem helt enkelt och sluta att pendla och vara borta från Ljusdal. Nu ska jag bo hemma i huset tillsammans med de mina.

Till sist. Plocka fram ditt största bandyminne under åren så här långt?
– Oj, det blir svårt, men ett är definitivt när jag kom till Ljusdal första gången och blev väldigt bra bemött…

Leif Sundell